”Stellerinmerilehmä, Stellers sjöko, Hydrodamalis gigas: Det första djuret som tvingade människan att se sig själv.”

I en utställningssal på Naturhistoriska museet i Helsingfors står ett skelett av en stellersjöko. Resan dit har gått genom århundraden och tvärs över jordklotet. I dessa bens historia har en rad ögonblick samlats, sammanflätade med såväl imperialismens som den moderna naturskyddstankens historia.

Elolliset för genom en forskningsresa åskådaren tillbaka till den tid då begreppet utdöende uppstod. Föreställningen visar hur den västerländska människan insåg det förkrossande faktum att vi, om vi vill, kan utplåna både enskilda levande varelser och hela arter.

Genom museimontrar som byggs upp och monteras ned på scenen öppnar sig en vy bakåt i tiden, till en avlägsen strand där de första svallvågorna från det sjätte massutdöendet börjar slå in. Elolliset betraktar det sjätte massutdöendet utan att skuldbelägga, men också utan att väja för ansvaret.

Med en humoristisk och vemodig blick skildrar verket människan som förlitar sig på sitt eget förstånd och hennes febriga sökande efter rätt kunskap. Föreställningen väcker frågan: Vilka föreställningar betraktar vår tid som fullständigt säkra och naturliga, men som kommande tidsåldrar ännu kommer att visa vara felaktiga?

Iida Turpeinens roman Elolliset är den mest framgångsrika inhemska debutromanen genom tiderna. Verket utkom 2023 och tilldelades Helsingin Sanomats debutantpris, nominerades till Finlandiapriset och tog plats på New York Times lista över lästips inom historisk fiktion. Översättningsrättigheterna har hittills sålts till närmare 30 språkområden.

Romanen har dramatiserats för scenen av Pipsa Lonka, och det konstnärliga genomförandet står kollektivet WAUHAUS för. WAUHAUS är ett prisbelönt tvärkonstnärligt kollektiv med bas i Helsingfors, känt för sin helgjutna audiovisuella scenestetik och sina arbetsmodeller som bygger på delat konstnärskap.